Övrigt

Tisdag 9/6-2015

​Det är otroligt mycket jag skulle behöva skriva av mig idag.

Jag skulle behöva vräka ur mig om mitt äckel gentemot det faktum hur jag ute bland folk utan barn, alltså som ickemamma, endast kvinna, känner blickar bränna från diverse människor (läs män) och hur jag värderas som liggbar eller icke liggbar. Hur jag så fort jag går utan man eller barn sjunker ner i botten av djävulskapet som kallas dåligt självförtroende och värdelös självkänsla på grund av de där blickarna som dömer mig. Kan jag inte bara få vara människa? Varken mer eller mindre.
Jag skulle behöva prata om hur tufft det är att vara sjukskriven. Hur tufft det är att ta tag i allt livsviktigt när jag av och till faktiskt inte mår bra. Hur tänkar som "Hur ska jag någosin klara av att arbeta när jag inte ens klarar av att göra det jag VILL?" skrämmer livet ur mig
Jag skulle även behöva berätta hur perplext det är att må såhär när jag mår så otroligt bra så fort jag ser åt Hedvigs håll eller ens tänker på henne. Det dubbla med att hata sig själv men att älska delarna av mig som jag ser i henne.
Jag skulle behöva klaga på hur folk bemöter sina medmänniskor och hur de låter sina impulser och kvicka reaktioner styra. Hur en tanke som "oj, den niomånadersbebisen är lika stor som min ettåring. Det var kul" formuleras till "Oj vad stor hon är!" Jag skulle vilja tillägga hur onödigt det är att jag reagerar på det men att jag faktiskt inte vet hur jag ska bemöta det. Kanske jag ska låta mig styras av mina impulser och svara "Stor?! Jo man tackar. Jag fick sy en jävla massa stygn och har faktiskt fortfarande urinläckage."
Jag vill berätta hur irriterande det är att jag minsann aldrig kan låta mitt hår vara. Det var blont och axellångt, så som jag vill ha det, men nu är det liksom... råttfärgat, kort och så har jag även klippt lugg. VARFÖR?!
Jag älskar dock hur jag mitt i det som kallas liv sliter med bekymmer som är tunga på riktigt men också dessa ickeproblem. Det får mig att känns mig som en människa. Hurra för bagateller!
För att avsluta detta virrvarr av smått och oviktigt kommer lite bilder. Inget på min nya frisyr eller på min nya tatuering utan på den där bebisen som gör sig bättre på bild än både tatuering och hår Förövrigt så misstänker jag att de flesta som läser det här följer mig på instagram och där lägger jag ju upp tusen bilder om dagen på allt! Hur som helst! Varsågod!

Vilodagen Torsdag 28/5-2015

Idag har jag ägnat mig mestadels åt vila. Välbehövd vila.
När Johan och Hedvig kom hem hade vi en härlig eftermiddag med mys och god mat. Passade även på att unna mig en goglass. Hedvig var svårnattad trots enorm trötthet men när hon somnat smet jag in i hennes rum som jag lånar till att sy i och började på ett nytt projekt. Efter två timmar var jag klar med en förklädesklänning. För att ha ritat direkt på tyget och för att vara enormt mycket nybörjare och riktigt kass på det där med kantband som jag inte ens vet hur det funkar så tycker jag att jag lyckades rätt bra. Nu är det bara att hålla tummarna att den passar!
Fick dessutom äntligen mössan som mamma stickat till Hedvig.
Den satt perfekt! Så nu får vi nästan hoppas på ett par kalla dagar till (eller att hennes huvud inte växer alltför mycket till sensommaren/hösten). Hihi.

 Från tre till två Måndag 17/8-2015
Idag börjar allvaret igen. Johan börjar jobba och om bara två veckor börjar Hedvig dagis. Har suttit och funderat på det där med att "ta vara på tiden". Det ska jag göra genom att se till att kramas och pussas massor. Se på härliga barnfilmer och ta långa promenader och sist men inte minst äta god mat och njuta av sol och värme. Vi ska mysa runt i pyjamas och se hjärtliga barnfilmer också! Det finns inget man kan göra för att förbereda en ettåring för förskola annat än möjligtvis mat och sovrutiner. Det är nog bara jag som ska vänja mig vid tanken. Och jag jobbar på det! Nu går vi från att ha varit alla tre en lång tid till att jag snart är ensam. Hur gör man?! 

Tiden som inte blev över Torsdag 13/8-2015
Semestern tog slut. Långa resor med fina mål. Kommer inte uppdatera så mycket om det i efterhand utan börjar här. Från och med nu!
Idag har vi tackat ja till förskoleplats. Allt är klart och inskolning börjar 31/8. Känns otroligt bra och fruktansvärt läskigt. Jag har idag även fått besked om att jag får pengar. Pengar, hjälp och stöd. Som det ska vara men som det inte alltid blir. Jag är nöjd och förväntansfull. Vi firade med att gå till den där butiken jag varit så nyfiken. Den blir farlig, men den här gången var det rea. Hurraaaaa! Ska skärpa mig och börjar sy mer eget. Måste bara hitta någonstans att köpa billiga fina tyger.
Råkade traumatisera min stackars dotter idag. Skulle gå in på toaletten men glömmer liksom fingrarna i dörrkarmen och hej å hå vad det small. Ni vet när något gör att man faktiskt gråter och skriker. Det gjorde jag. Och la mig på golvet. Hedvig blev superrädd stackars och började gråta hon också. Vem klämmer fingrarna liksom? Jag har inte gjort det sedan jag var liten. Hu! Fingrarna klarade sig dock. Ett litet sår vid nageln men en superöm led. Håhå jaja. Passa fingrarna hörrni!


Mammaledig Torsdag 28/5-2015
Nu har jag vinkat av karln och bebisen som ska iväg på babycafé.
Jag sitter uppkrupen i sängen med en kopp kaffe och ångrar mig en aning att jag inte följde med.
Eftersom jag faktiskt är sjukskriven nu och inte längre mammaledig så ska jag göra så gott jag kan för att inte hänga över axeln på Johan och faktiskt låta dom ha tid tillsammans, på egen hand.
Jag har hållit mig sysselsatt de dagar som gått. Tränat och varit iväg och pysslat med mitt, men idag ska jag liksom ta en vilodag och bara vara hemma. Hemma. Ensam.
Det blir tufft.
Jag har tänkt att jag ska sätta igång med ett syprojekt som jag övade inför igår. Eftersom jag gör mina egna mönster så kräver alla nya projekt sin tid, vilket jag inte lärt mig. Så jag har ett övningsprojekt innan jag sätter igång på "riktigt".
Och jag är ju känd för mina slarvfel...

Jag försöker alltså överleva dagen på egen hand. Inte lätt.
Inte lätt alls.
Så länge ångesten lyckas hålla sig undan så klarar jag mig. Och för att hålla ångesten undan så behöver jag något att lägga fokus på. Det kanske blir en del uppdateringar här. Eller så städar jag hela lägenheten. Nåväl. Ska i alla fall starta med att läsa lite bloggar.
Vinkelivink!

Semestern tog slut. Långa resor med fina mål. Kommer inte uppdatera så mycket om det i efterhand utan börjar här. Från och med nu!
Idag har vi tackat ja till förskoleplats. Allt är klart och inskolning börjar 31/8. Känns otroligt bra och fruktansvärt läskigt. Jag har idag även fått besked om att jag får pengar. Pengar, hjälp och stöd. Som det ska vara men som det inte alltid blir. Jag är nöjd och förväntansfull. Vi firade med att gå till den där butiken jag varit så nyfiken. Den blir farlig, men den här gången var det rea. Hurraaaaa! Ska skärpa mig och börjar sy mer eget. Måste bara hitta någonstans att köpa billiga fina tyger.
Råkade traumatisera min stackars dotter idag. Skulle gå in på toaletten men glömmer liksom fingrarna i dörrkarmen och hej å hå vad det small. Ni vet när något gör att man faktiskt gråter och skriker. Det gjorde jag. Och la mig på golvet. Hedvig blev superrädd stackars och började gråta hon också. Vem klämmer fingrarna liksom? Jag har inte gjort det sedan jag var liten. Hu! Fingrarna klarade sig dock. Ett litet sår vid nageln men en superöm led. Håhå jaja. Passa fingrarna hörrni!