Krispig

Tror jag har gått och blivit vuxen.
Jag har slutat gny och gråta och snora trots att jag faktiskt är sjukast i hela världen.
Jag biter ihop och är människa trots att det tar emot.
Men det är ju faktiskt så att det är mycket som faller på plats just nu.
Och att arbeta och vara lycklig i själen är underbart härligt.
Ett par veckor till får jag njuta av livet.
Sen står jag där igen. Men den här gången vet jag att jag klarar det.

Nu skall jag ta på mig min varmaste kofta och gosa in mig i min tjockaste halsduk, ta på mig
de skönaste skorna och traska iväg till tåget.
Har alltid påstått att det där med årstider inte varit något för mig eftersom jag tror mig ha föredragit att vara inne
året om. Men när hösten är så här vacker så finns det inte mycket som slår det.

Och vad gäller rökningen så har jag klarat mig utan (bortsett från två små undantag) i 6 dagar.

Ska slänga upp receptet på de här galna pannkakorna vid ett annat tillfälle.