Jag är viktigast i mitt liv och det är endast jag som kan ta hand om mig på bästa sätt.
Att bortprioritera mig själv i tron om att "det inte är så jävla noga" är det dummaste jag gjort.
Men här står jag nu. Tufsig och trött som aldrig förr.
Men jag är nu färdig med att klättra upp och trilla ner. Jag är färdig med att kämpa mot mig själv.
Jag skall lära mig att inte lägga energi på destruktiva ting och jag skall hålla mina nära och kära tätt
intill mitt hjärta.
Jag är färdig med att inte förstå mig på mig själv. Och jag kan tro att jag inte är den enda människan i
världen som skakar på huvudet och inte förstår ett dyft av vad som sker runt omkring, men bara låter det ske.
Nej vet du vad. Jag har gett upp mycket men som jag tidigare sagt;
Att ge upp kan gynna en till den yttersta grad. Även om det ibland är svårt att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!