Äventyrslust vs. trygghet

Jag är väldigt ofta fruktansvärt orättvis och inte så snäll alls. Faktiskt.

Jag, som så många andra utgår från mig själv i de flesta fall och när det gäller människors äventyrslust och jakten på sitt livs själsresa så har jag varit väldigt hård. Jag har inte förstått varför man är så innerligt bestämd om att man behöver ge sig av, helst så långt bort som möjligt för att finna sig själv. (Eller vad det nu är man söker.) Jag tänker då "Du är HÄR, varför måste du BORT för att komma till insikt med dig själv när du har allt som jag kan tänka mig krävs rätt utanför dörren."

Jag har gett detta mycket tid och jag har tänkt stenhårt på det hela och jag har kommit fram till att jag ska sluta döma. Alla har sina tillvägagångssätt och jag ska väl egentligen bara hålla käften och låta fölk göra vad fan dom vill.

Efter att ha grubblat på detta så ska jag också försöka lära mig att sluta vara så hård mot mig själv. Jag har skakat på huvudet och skrattat åt mig själv bakom min egen rygg när jag lyssnar på folks enorma drömmar om främmande land. Jag förstår det inte. Jag sitter ju då utan behovet av att ge mig iväg. Jag är som tryggast i mitt hem med mina saker, med tillgång till allt jag behöver med den människor jag vill omges av. Jag blir besviken på mig själv. Och jag anser mig själv vara så oerhört feg.

Tro mig.

Jag önskar att jag var en person med äventyrslust och mod.

Men jag är nog inte tillräckligt trygg i mig själv för att kunna kasta mig ut i en okänd värld.

Jag kollar hellre på Discovery med min skål popcorn i min varma trygga säng. Jag väljer mina drömmar om ett svenssonliv i en röd stuga i skogen med en häst, lite höns, ett par får, ett gäng ungar och mitt livs kärlek. Det är DÅ jag hittar mig själv. Och fram tills dess så får ni gärna dela med er av era stora drömmar om att resa och se allt och lite till utanför landets gränser. Jag ska då sitta tyst och lyssna på allt ni har att berätta. Jag har slutat fnissa åt era själsresor för jag inser ju nu att vi har stora drömmar allihop, det är bara så att de skiljer sig och tillvägagångssätten att uppnå dem är väldigt olika.

PUSS!