Trots att jag då helammade och hela baletten.
Hurra för min kropp!
Jag började bara två veckor efter det med minipiller som är de enda pillren
man kan knapra när man ammar.
Efter en vecka sa det pang och jag kände mig sådär deppig och hopplös som
jag bara gjort vid ett fåtal gånger i mitt liv. Jag slutade att fungera.
Det enda som höll mig igång var underbara lilla bebis men stackars karlsloken
fick väl ta ett par oförtjänta smällar.
Efter en vecka tog jag beslutet att sluta med de där förbannade pillren.
Och då fick jag mens. Igen.
Hurra...
De här smärtorna jag har nu och har haft i flera dagar är överjävliga.
Det har av och till varit så här illa innan graviditeten också men jag käkade ju
p-piller som var kanon där ett tag. PMSen var bättre och blödningarna kunde
jag kontrollera. Kanon.
Men att ha så ont. Att blöda så mycket. Och att inte kunna ta sig utanför dörren
för att humöret helt enkelt är för skört... Det är vad jag och mååååånga andra
kvinnor får gå igenom varje månad. Det är priset vi får betala för att förhoppningsvis
kunna bli befruktade, bära ett barn och föda ett barn.
Så oerhört värt det. Men. Kom igen. Det är inte helt rättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!