En och en halv

Jag är vanligtvis inte den som är den men idag säger jag att saker och ting blir vad man gör de till.
Jag har haft ett par riktigt tunga dagar som jag kämpat mig igenom med hjälp av världens bästa karl.
Och bebis.
Min älskade bebis som varje morgon vaknar med ett leende på läpparna. Herregud vad jag älskar henne.

Det är en och en halv månad sedan jag uppdaterade något här.
Allt har gått i ett. Mammaledig. Jotjena. Det hela blev inte bättre av en akut blindtarmsinflammation som blev opererad på dagen. Fybövelen för de fyra dagar jag spenderade på sjukhuset. Långa nätter. Ensamma nätter.

Jag vet inte helt hur mycket jag orkar sitta och kräkas ur mig om allt tok som blev här. Men kort och gott. Mjölken sinade. Hedvig fick börja med flaskan och efter det har hon velat fortsätta med den. Vad som är lite tokigt här är ju att lilla Fröken Haag-Klevfors har en överkänslig mage som resulterade i ett sjukshusbesök för hennes del för cirka en månad sedan. Så den enda ersättningen hon tål är en som är dyr som skjortan.  Inte konstigt hon gillar den så oerhört.
Skämt åsido. Viktigast är att hon får i sig mat och mår bra och därifrån tar vi det. Vi väntar på en utredning på sjukhuset så vi i det minsta kan få ersättningen på blå recept så det blir lite billigare.

Min mage mår hyfsat bra igen. Inge superduper tunga lyft kan jag göra men det onda är borta
och såren börjar läka.
Vi har tagit en så lugn vecka vi bara kunnat. Vi har sovit, ätit och kramats.
Vi besökte Sverige helgen som var och ännu hur underbart det var att äntligen få träffa våra
underbara människor så tar det på krafterna.

Nu ska jag beställa lite fina julgardiner sen skall vi invänta besök av den underbara psykologen.
Denna gråa novemberdag.

PUSS!