Vardagen har börjat att ta form nu.
Den här gången omfamnar jag hela situationen och det kan jag understryka är absolut första gången eftersom rutiner och en välfungerande vardag innan har gett mig ångest och en känsla av att det är något som inte riktigt är som det ska. Jag vågar inte påstå att jag vet vad det beror på men jag kan ana att det är på grund av all den tiden jag spenderade hemma under min sjukskrivning. Jag är nog helt enkelt rädd att jag glömt bort hur man gör.
Men jag fungerar nu. Det rullar på. Lite rostigt och ostadigt men jag vill uttrycka min glädje och lycka över det. De tunga perioderna i mitt liv har verkat avlösa varandra och ska jag vara ärlig så ser det ut att fortsätta. Men jag möter det med gott mod. Jag har mina vänner, min familj och mig själv. Tänk sikken tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!