Allt är inte härligt.
Långt ifrån för att vara helt ärlig.
Att ha sådär ont i ryggen att en promenad innebär döden är fruktansvärt.
Att må så illa av och till att mat inte går att tänka på är ännu värre.
Men det absolut värsta just nu är humöret.
Det där krypet som innan har varit rastlöshet blir en sådan irritation att jag faktiskt bara vill skrika och slåss.
Jag försöker hålla tyst och sätta mig i ett hörn här hemma men jag känner att jag börjar bli deprimerad.
All tid som spenderas hemma är ALLTID.
Jag har egentligen ingen lust att göra något annat speciellt ofta, framförallt inte eftersom jag har ont.
Men jag borde ge mig ut oftare. Att jag inte alls har så många vänner i den här staden ställer till det.
Och jag kan tänka mig att många tänker att jag är sådär gravidtråkig jag faktiskt är (men som jag inte vill vara!).
Jag vill faktiskt gå ut och dansa, gå på konserter och möta fint folk. Jag vill jag vill jag vill! (Ibland).
Men. Kanske ska se till att kroppen klarar det innan jag ger mig ut i det. Skulle jag tro...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
men akta dig för spöken under sängen!