September

Fönstret är öppet och jag känner sååå
väl att hösten är här. Friskt och krispigt.
Men här sitter jag. Tjock och osmidig.
Tar mig inte utanför dörren. Men i
söndags tog jag en kortispromenad
med Johan och jag blir så förbannat
lycklig av hösten.
Jag har alltså varit utanför dörren en
gång på fyra dagar. Vill att den här
underbara ungen skall lämna min kropp
så vi kan ha möjlighet att ta promenader
tillsammans allihopa.
Tänk att klä på sig lager på lager. Ett
par kängor och en halsduk och bädda
ner en gosebebis i en varm vagn. Blir
helt pirrig av tanken. Snartsnart.

Det är fjärde dagen över tiden idag.
Har hamnat i ett sinnestillstånd som är
oerhört ohärligt.



Jag är otrevlig och obekväm.
Har energi men kan inte göra något av det  så jag bara tjurligger i sängen och kollar på otroligt dåliga serier.
Kanske det inte kommer någon bebis?
Kanske det här är mitt nya allmäntillstånd. Så här är det nu.
Hedvig har blivit fast bosatt i magen.
Eller är det bara inbillning? Det är ingen bebis där alls.

Huffpuff.
Kom igen nu!