Pangelibom!

Jag har träningsvärk i alla gåmuskler som finns.

Jag har inte riktigt fattat att T-banan är ett praktiskt påfund och sen är jag inte säker

på vart jag ska alltid, så då är det ju säkrare att gå tänker jag. Då är det lättare att vända

om det blir fel.

I alla fall. Jag har sovit inatt. SOVIT! Jag som trodde jag glömt hur man gör.

Var så trasig natt när jag la mig. Dagen var den längsta evvah. På både gott och ont.

Jag fick liksom jobb.

Jag flyttade min väska till en lägenhet där jag får vara ensammen.

Ja alltså. Inte mycket dumt där.

Har insett att den här staden gillar mig. Den liksom ger utan att ta.

Till och med busschaufförerna är goa. Får framkörning ända till t-banan mitt i natten.

Gulle.

Nu sitter jag och tuggar med öppen mun. Blir irriterad på mig själv.

Har fått skära små bitar frukt som jag försöker får i mig.

Läppen är liksom rätt svullen efter gårdagens infall att pierca mig.

Ska nu bege mig till Malin för att lämna en bilnyckel jag lyckades få med mig.

Vi firade med rosa champagne och den lyckades sudda ut min otroliga intelligens redan innan

jag druckit den. Gick vilse när jag skulle hem också. Men! Jag tog det nästan med en nypa salt.

Dutti!

Att gå hunnra mil i tusen minusgrader
med det här i blickfånget är rätt ok ändån.

Kö in på systemet var det.
Hej och välkommen till storstan!
Här super man bort sina sorger.

Det är svårt att med ord beskriva hur fräck jag är på den här
bilden. Det var meningen att jag skulle visa
hur stark jag är eftersom kniven gått av.
Joråsåatteeeh

Litte gilli då!