17 maj

Kom hem tidigare än än de flesta inatt skulle jag kunna tro.

Jag satte mig direkt ner för att skriva eftersom jag hade hundra tusen tankar som for runt

i mitt stackars lilla huvud.

Jag hade det oerhört fint igår. Älskar hur glada alla människor är dagar som det där.

Men det var svårt att dras med.

Energin fanns inte riktigt där men jag gjorde allt för att försöka hålla en god min.

Träffade vackra människor som ger mig en spark i baken och en enorm längtan

efter social kompetens men av någon anledning har det fallit bort nästan helt

de senaste åren. Och nu gör jag allt för att få nys om hur man egentligen skall gå tillväga.

Jag är smartare nu än jag tidigare varit.

Jag låser inte in mig längre.

Jag ger mig ut i världen med ett leende på läpparna och det funkar.

"Fake it till you make it".

Igår kände jag att det var dags att gå hem tidigare än jag egentligen önskat.
Jag kände hur jag påverkade mina fina vänner och det var fler än en som frågade
hur det stod till. Då får man nöja sig med det man fått och bege sig hemåt till
god mat och vila så man kan samla krafter till en ny dag.

Jag ger mig in i min egna omloppsbana och jag känner att trots att det är
dumt att det är som det är och att jag ständigt måste ta hänsyn till mina känslor som
egentligen bara är hitte på, så är det skönt att ha lärt sig hur det faktiskt fungerar.

Vanligtvis avskyr jag att skriva om sånt här.
Genom att få ner det på papper blir det ännu mer verkligt och att dessutom dela med sig av det...
Det är väl inget jag egentligen har lust till.
Men ibland är det bra att öppna upp för omvärlden.
Det är en del av min process skulle jag tro.

Kanske jag lägger upp det jag skrev inatt. Kanske inte.

Men jag måste få understryka hur glad jag är att jag har så mycket människor ikring mig.
Det är så fruktansvärt läkande och det är något jag önskar att jag insett tidigare.
Men det är aldrig för sent.

Nu ska jag sätta mig på balkongen i solen och dricka mitt kaffe.
Ha världens bästaste dag!